Argument utan värde och substans

Skrivet av admin, 09 april 2009 · 4 kommentarer 

För att ett argument ska klassas som giltigt måste det enligt de retoriska måtten vara hållbart och relevant. En tes stöds oftast av ett eller några argument. Med argumenten ger man allstå skäl till varför tesen (budskapet) ska mottas på ett övertygande sätt. För att göra sin tes fylligare och övertygande måste man alltid har supervassa och genomtänkta argument. Annars trampar man i klaveret. Just klampande i klavert har Roland Poirier Martinsson lyckats med. I artikeln på Newsmill är hans tes ”Annika Östberg förtjänar inte att bli en kändis”. Ett viktigt argument tycks styra resonemanget: 

I USA finns det efterlevande som fortfarande lever konsekvenserna av Östbergs mordturné. De får inte sina plågor tidsbestämda, men kan få dem ytterligt förstärkta när rapporterna dyker upp i amerikanska medier om Östbergs eventuella kändisliv i Sverige.

Men det Poirier Martinsson använder sig av några underargument till huvudargumentet:

a) Östberg kommer att klassas som kändis om hon får ses och höras i medierna. Som exempel nämns Östberg eventuella medverkan i tv-kanalernas morgonprogram. ”Morgonsoffan” blir, enligt Poirier Martinsson, en symbol för kändisskap. (Eller ”halvkändisskap” som också är ett begrepp som nämns i sammanhanget.)

b) Östberg har mördat, knarkat, prostituerat sig mm. Enligt Poirier Martinsson har hon rätt att leva ett ”normalt” liv när och om hon släpps fri. Enligt Poirier Martinsson skall Östberg alltså tacka nej till det som kändisskapet för med sig, alltså ett liv i ”glamour”.

Poirier Martinsson uppmanar medierna att agera etiskt och inte ge Östberg något medialt utrymme. ”Tillgodose inte svenskarnas nyfikenhet”, menar Poirier Martinsson.

Men, men, men…. Det ligger något i det Poirier Martinsson säger, men det är inte mycket…. Antingen är han inte riktigt klar över vad han själv vill få sagt eller så verkar inte det retoriska tänkandet riktigt att infinna sig i artikeln:

- Blir alla som medverkar i tv, i morgonsoffan, i tidningar, i medierna kändisar??? Om så vore fallet skulle ju alla vara kändisar vid det är laget eftersom majoriteten av oss på ett eller annat sätt har visat sig offentligt via olika medier. Är de som skrapar trisslotter också kändisar, tycker Poirier Martinsson? Triss-skraparna sitter ju också i morgonsoffan och blir intervjuade! Är jag en kändis nu när jag skriver offentligt för allmänheten i bloggen? Och var går linjerna mellan att kalla någon för ”kändis” och ”halvkändis”? Ähhh…. det är verkligen inte mycket som håller här!

- Att dra slutsatsen att kändisskap ger ett glamouröst liv (om än solkigt) stämmer ju väldigt lite med verkligheten.

- Vad innebär det att ha ett ”normalt” liv? Är det att ha vovve, villa och en familj? Vilken konstellation är den normala vill jag få veta?

- Och hur ser Poirier Martinsson på alla andra dömda (mördare, rånare etc)? Ska inte de kunna komma till tals? Är det inte ett demokratiskt samhälle vi lever i? Ett talande exempel är väl det senaste som har framkommit om Tomas Quick. Vad hade hänt om inte han hade fått komma till tals?

- Och varför ska det här göras skillnad på att det är en amerikansk familj som lider? När medierna rapporterade om exempelvis Tsunamin var det ingen som berörde att thailändska familjer kunde lida av den stora medieexponeringen världen över? Varför visa hänsyn för de ena när man inte kan visa hänsyn för de andra? Det är tydligen skillnad på folk och folk, enligt Poirier Martinsson.

Artikeln kännetecknas av en och samma sak – brist på konsekvens i resonemangen!

Vill Poirier Martinsson skriva en vass, tydlig, konsekvent och övertygande artikel får han mer än gärna vända sig till mig. Här finns jag!

(bild hämtad från dn.se)

Arkiverad under annika östberg, argument, kommunikation, Newsmill, retorik · Taggad med annika östberg, argument, kändisskap, morgonsoffan, Newsmill, resonemang, retorik