Bilden är en saxad skärmdump från svt.se

 

The 90´s – ett försvarstal är titeln på Henrik Schyfferts show. En show som är så retoriskt fulländad som det bara kan bli. Fortsätter Schyffert i den här takten kommer hans årtionde inte endast att vara 90-talet, men även 2010-talet. Även om Schyffert aldrig har varit helt död, har han nu på något sätt återuppstått. Nu är det dags för oss andra att göra hatten av för honom och på retoriskt manér hålla ett hyllningstal till killen. Det är han värd. Henrik Schyffert. Jag är djupt imponerad!

Här är mitt bidrag till hyllning. Inte ett traditionellt hyllningstal, men några utvalda Schyffertska skickligheter som jag tog fasta på. Dessa skickligheter i kombination med varandra och i ljuset av den specifika kontexten gör showen så gott som retoriskt felfri. (Mina iakttagelser grundar sig på en tv-sändning, jag har inte varit på plats och sett showen live.)

Ethos, Logos, Pathos: Retorikens triad. Ethos betyder talarens personlighet, image, karaktär. Logos är de faktiska orden och fakta i talet, dvs. faktaargument och sakinnehåll. Pathos innebär de känslor som talaren framkallar hos sin publik och som han/hon själv uppvisar för denna. Enligt retoriken bör alla tre delar finnas med för att nå fram till sin publik på rätt sätt och för att på så sätt övertyga sin publik att agera, tycka, tänka på ett visst sätt.

Det är ingen underdrift att Schyffert kan det här med ethos, logos, pathos. Milt sagt. Han uppvisar en suverän balans mellan alla tre delar. Starkt ethos redan från början som dessutom successivt höjdes och stärktes under hela showen. Logos, sakinnehållet, var övertygande och trovärdigt. Det var både roligt och seriöst, glatt och allvarligt. Pathos – helt enkelt otroligt! Sinnestämningen var glädje och allvar. Helt medvetet och mycket skickligt skapade även Schyffert en stämning av osäkerhet bland publiken: ”Var det läge att skratta eller vara allvarlig här? Hur ska man nu reagera?” Det var tydligt att Schyffert ”styrde” sin publik att reagera på ett visst sätt. Att han gjorde så var tydligt inte minst vid de konstpauser han gjorde kombinerat med att själv vara neutral i sina ansiktsuttryck.

Storytelling/Exemplum: Storytelling, historieberättande, är ett mycket verkningsfullt grepp för att nå fram till sin publik. Istället för att ha torra och trista faktaargument så bakar man in dessa argument i en berättelse – och vips så har man för sin mottagare gjort det tråkiga mer intressantare att lyssna på. Att använda sig av storytelling ger kraft och konkretion till något som ofta kan vara stelt och abstrakt, som exempelvis siffror, diagram etc. Exemplum är ett retoriskt begrepp och betyder kort och gott exempel. Genom att inte bara ge torra påståenden eller argument, kan man ge målande och intressanta exempel på hur påståendet kan tillämpas i verkligheten. Storytelling och exemplum hänger ihop med varandra.

Under heeeela showen arbetar Schyffert mycket med storytelling och exemplum. Han berättar inte bara att han var ironisk under sitt yrkesliv på 90-talet, men berättar även hur han gjorde det och varför. Han ger exempel på olika relevanta anekdoter från sitt yrkesliv så väl som från sitt privatliv.

Disposition och Röd tråd: Showen följer en röd tråd rakt igenom och har flyt i dispositionen. Alla olika delar knyts ihop på ett naturligt sätt, det finns inga konstiga övergångar. Allt är klart och tydligt.

Ironi: Är en retorisk stilfigur som innebär att det som menas är motsatsen till det som sägs. Att använda sig av ironi innebär ett risktagande. Det är bara de riktigt insatta (de som har vissa förkunskaper avseende talaren och/eller ämnet) som kan tyda det på rätt sätt och förstå vet vad som egentligen menas. De som inte är så insatta, vet inte riktigt hur de ska ta det som sägs. Ironi bör därför inte användas vind för våg, eftersom det kan leda till att mottagaren mister förtroende för dig som talare. 

Även om hela showen mer eller mindre handlade om ironi som ett uttrycksmedel eftersom det var 90-talets typ av humor, var Schyffert denna gång tydlig med när han i showen var ironisk eller inte.

Autenticitet/trovärdighet: Schyffert var trovärdig, autentisk och övertygande. Han var rätt man på rätt plats som berättade om rätt saker vid rätt tidpunkt. Context is the king. Mer trovärdigt än så kan det knappast bli.

Kroppsspråk och klädsel: Med kroppsspråk och en lämpligt vald klädsel förtydligade Schyffert sitt verbala budskap. 90-tals outfiten åkte fram och Schyfferts gester och ansiktsuttryck förstärkte de ord, meningsbyggnader och påståenden som sades.

 

BETYG:  5  Goda Talare av 5 möjliga 

 

 

Bilden är en saxad skärmdump från svt.se