Kärleksretorik som boktips i Cosmos relationsblogg! Följ Cosmobloggen och läs kärleksboken

Förstår ni engagemanget? Förstår ni vilken otrolig KÄRLEK detta handlar om? Noah har fått den bästa matten en hund kan önska sig. Det jag önskar mig av allt just nu är att Gunilla återförenas med sin Noah som har varit bortsprungen sedan nio veckor. För han finns där någonstans och han lever. Nu vill vi ha en lycklig återförening mellan vovve och matte!

Med nyfunna vänner Susie och Annelie

Gunilla förklarar, instruerar och lyssnar

Härlig brunchbuffé

Vill du också ha en sådan fin Dalahäst? Hör av dig till duktiga konstnären Pernilla Nyman för mer info.

Ni vet dejtingprogrammet the Bachelor? En kille ska välja en tjej, sin blivande fru, av totalt 25 stycken läckerbitar. Det första intrycket killen får av tjejen blir helt klart avgörande för om hon går vidare. Så vad gör de amerikanska tjejerna? Jo, de satsar på det första intrycket. De småkonverserar, charmar killen med komplimanger och sitt kroppsspråk, tar med sig presenter, sjunger, säger ramsor på ett annat språk. De anstränger sig. De vet att de måste anstränga sig om de ska ha möjlighet att hitta sitt livs kärlek.

Att vid det första intrycket bara säga sitt namn (som snart försvinner ut ur minnet på killen) och ge honom en flyktig kram är lika effektiv som om man inte ens vore där på plats. Det räcker alltså inte. Det som gör ett bestående intryck är när man gör avtryck. Utan avtryck, inget intryck. Utan intryck, är blir man intryckt i mängden. Inte en smart strategi om man ska väljas som THE ONE bland 25 andra snygga och läckra tjejer.

Lämpligt nog började även den svenska versionen av the Bachelor, Bachelorette, sändas häromdagen. I den svenska versionen är det en tjej som ska välja sitt livs kärlek bland 28 snygga killar. Jag kollade på hur kandidaterna presenterade sig för Bacheloretten. Jämfört med amerikanerna ligger svenskarna mycket i lä när det gäller det första intrycket. Det verkade som att de flesta killarna var rädda för att småsnacka med tjejen som om hon såg ut så här:

Men hon ser ju ut så här:

Småsnacket är ju det som viktigt vid dejting och raggning. Killarna mumlade fram sitt namn, kramade om Bacheloretten knappt (några till och med struntade i kramen helt) och flydde därifrån så snabbt att det verkade som om de hade bråttom att gå på toa. Någon enstaka charmade med gåva och blomma, en kille sade hela två meningar om sig själv. På det stora hela så gjorde de flesta killarna ett intryck som var lika sexigt, charmigt och intresseväckande som en död fisk.

Ett första intryck som gör avtryck är ett måste. I alla sammanhang. Både privat och professionellt. Forskningen visar att det första intrycket inom business handlar just om de allra första sekunderna. Hur man säger det man säger. Rimligtvis borde det vara mycket viktigt att göra ett bra och bestående första intryck när man dejtar och letar efter kärleken. Hur ska någon kunna upptäcka dig och ta reda på om ni matchar om du inte ger de möjlighet att lägga märke till dig?

Skärmdump från HittaWhippetNoah-bloggen

Noah har fått en egen blogg http://hittawhippetnoah.wordpress.com/ Tjusigt, eller hur?

Nr 2 över de snabbast växande bloggar på WordPress idag! Hurra!

Noahs fans verkar vara sig riktigt sköna bloggläsare! Så sköna och bra att bloggen har surfat in som nummer 2 på listan över de snabbast växande bloggarna på WordPress idag. Tack alla sköna Noah-bloggläsare!

Insändare i dagens Metro

Vill du nominera och rösta på Gunilla som Veckans stockholmare nästa vecka, mejla hurra@sr.se och skriv att du lägger din nominering/röst på Gunilla Stierngren och Noah.

Är du journalist/skribent och vill skriva om Noah och Gunilla? Hör av er!!!

Letandet efter whippeten Noah fortsätter varje dag, kväll och natt. Noah har varit borta i över tre veckor nu och det är en hård kamp mot klockan. Han har både setts och spårats av id-hundar, så vi vet att han lever. Det som försvårar sökandet är att han hela tiden förflyttar sig. Vi vet att han nu finns i områdena kring Stocksund och Danderyd. Men var exakt?

I den här mardrömmen finns det ändå otroliga ljuspunkter. Jag skrev tidigare om chefen för Bergianska och hennes hänsynslösa och fräcka beteende. Ett beteende som har väckt starka känslor hos oss som har engagerat oss i Noah. Bland annat kommer vi inte under några omständigheter besöka stället så länge vi lever. Chefens sätt att agera har varit helt beyond vad som är sunt i denna svåra situation. Jag saknar ord, hon saknar empati. Som tur är, är Bergianskans fula agerande ett fult undantag.

Som sagt så finns det ljusglimtar. Det är matte Gunillas fantastiska engagemang som motiverar oss andra att fortsätta letandet, att inte ge upp hoppet. Det är alla de människor som imponerar genom att fokusera hela sin vardag på sökandet. Alla hjälper till så mycket de bara kan. Igår när vi var ute och spanade blev jag så varm i själen när jag hörde hur underbara Ica Nära Tornet i Stocksund har ställt upp för och samarbetar med Gunilla. Vid kassan har de lappar med bild på Noah och kontaktuppgifter till Gunilla som de delar ut till sina kunder. Noah-lappar hänger på deras anslagstavla i butiken. De har kameror utanför butiken och kollar om Noah har fastnat på bild. De har ställt upp med utrymme och andra nödvändigheter för att Noah ska lockas tillbaka till området vid butiken och stanna kvar där. Personalen är så förstående och hjälpsam – vilka människor! Där har chefen för Bergianska mycket kvar att lära. Kanske borde hon gå en emaptiutbildning hos personalen på Ica?

P.S. Vill du hjälpa till i sökandet? Gå in på Facebook-eventet ”Hitta Noah!” och kolla de senaste uppdateringarna om läget.

Jag har funderat över uttrycket ”svenska folket”. Vilka är de/vi/ni?

I tv-program så som Idol, Melodifestivalen, Let’s Dance etc där människor röstas på eller röstas ut måste programledarna med ”svenska folket” mena tv-tittarna – ”Svenska folket har valt….”. Vid politiska val måste ”svenska folket” innebära väljarna – ”Nu har svenska folket sagt sitt”.

”Svenska folket säger si”, ”Svenska folket säger så”….. Som att det var en enda massa där alla tycker samma. Och varför nämner man ordet ”svenska” överhuvudtaget? Finns det i sammanhanget också ”Franska folket” eller ”Grekiska folket” där det är viktigt att poängtera vilken grupp som tycker vad?

Det är märkligt, men när jag förmodas att ta åt mig när ”svenska folket” nämns så känner jag mig aldrig träffad. De som säger så tilltalar någon annan än mig.  Säger de däremot ”tv-tittarna” eller ”väljarna” så känner jag att jag är en del av den gruppen. ”Svenska folket” låter flummig och abstrakt. Jag tror att uttrycket kan vara kontraproduktivt och bör skrotas. Vad tycker du?